hopplösa tankar
Då har man varit i Sverige i två dagar, hur känns de egentligen?
Jag känner mig fruktansvärt tom..de känns som halva jag fattas.
Men som sagt detta är ju mitt liv, livet med emrah är något helt annat. När vi är tillsammans är de som en annan värld, inget annat existerar. Men när kommer jag träffa han igen? kommer vi träffas igen? och va händer i framtiden?
Visst vill jag spendera alla mina dagar i hans närhet och somna vid hans sida. Men alla mina planer om högskolan, resa till USA och allt de där??!! Egentligen spelar inegt av de någon som helst roll om jag inte får spendera den tiden tillsammans med någon som jag älskar. Jag är egentligen inte den personen som livnär sig på en annan människa utan jag gillar att leva mitt liv på mitt sätt. Men som vi alla vet kan vi inte hjälpa vem vi älskar. Visst tycker ni säkert jag är löjlig som sitter och funderar på detta just nu för de är några månader kvar tills jag tar studenten. Men när man har en kille på andra sidan jordklotet så måste man tänka lite längre.. usch jag mår innte bra av att tänka på de här.. blir bara deprimerad och får panikänslor. Men just nu vill jag inget annat än att få träffa han igen..
Nu ska jag krypa ner i sängen och läsa min SOLO tidningen och försöka få tankarna på något annat, vilket kan behövas eftersom de är detta jag ältar om och om i mitt huvud varje dag och varje timme.
baby come to sweden
Gumman, fan vi borde träffats idag... jag är ledsen gumman.. igen..