Some say Fritz

Herregud va mycket jag har just nu, kan knappt andas känns de som. Dem två sista tentorna för terminen är nästa vecka och jag har varit dum nog och tackat ja till att jobba både fredag och söndag. När har jag planerat aatt skriva på mina tentor? de är bara till att bita ihop och försöka vara så effektiv som möjligt.

Just nu sitter jag på Moddis jobb och pluggar medans han arbetar. Och innan idag var jag och klippte mig, hela 8 cm rök bort, vilket verkligen behövdes. Nu känns håret fräscht och fint men dock så mycket kortare.

Efter jobbet imorgon blir det fest för att fira Robins 20 års dag, ska blir riktigt trevligt. Plus att imorgon jobbar även Paula så de kommer nog bli en bra dag :) De finns små ljusklimptar trots allt plugg och jobb och de behövs för att orka med allt.

tror förresten jag precis fick årets första miggbett. ogillas! Men de är väl ett litet tecken på att sommaren äntligen är påväg.


ge mig sommar!!!!!

Många har börja ha synpunkter på att jag alltid verkar nere och de är sant. Jag har känt mig deppig en tid nu och jag vet egentligen inte varför, har ingen större anledning att vara de. För om man tänker efter så har jag allt som man kan önska, egen lägenhet som jag är supernöjd med, gosig katt, en bil som ger mig frihet att kunna ta mig vart jag vill, underara vänner, mamma och pappa som bryr sig om mig, pojkvän, jobb och har klarat alla tentor i skolan. Så varför deppa? jag kan egentligen inte ha det så mycket bättre. Kanske kan det vara för att livet har blivit mer komplicerat sen man tog studenten, nu är man vuxen och har massa ansvar och en massa måsten hela tiden. Förr kunde man ligga i sin säng hela dagarna och kom bara ut när pappa ropade att de va mat och på kvällarna gick man ut för att träffa vännerna. Kanske va inte detta de liv man förväntade sig när man tog studenten men samtidigt va de just såhär jag ville ha de. så varför i helvete frida är du inte lycklig och vaknar med ett leende på läpparna varje morgon? Jag blir förbannad på mig själv.
känns som varje dag ser likadan ut och de va längesen jag gjorde något spontant och riktigt roligt. Jag vill få en kick som gör att man känner att man lever, något som fyller hela mig med lycka och glädje. Jag vill resa bort, kunna vara helt galen och känna att jag inte bryr mig va folk tänker och tycker, bara få leva. vill kunna ligga i sängen och titta ut genom fönstret samtidigt som jag lyssnar på musik och tänka, fyfan va jag älskar mitt liv. Så kände jag massvis med ggr för ett år sen. Men det är mycket som kan förändras under en kort tid, personer som stod mig närmast och som jag spenderade all min tid med har nu bytt plats med andra människor, inte med vilje utan pga flytten bland annat. Min syster kan jag inte ens längre räkna som en syster, har mindre kontakt med henne än en snigel. Är det inte syskon som ska stå vid varandras sida hela livet och finnas däär för en? De va jag som blev sårad så varför i helvete är de du som vänder mig ryggen?

it´s times like these you learn to live again, right?!

Räcker ut tungan åt deppandet och ska från och med nu skärpa till mig :)