tankar
Många har börja ha synpunkter på att jag alltid verkar nere och de är sant. Jag har känt mig deppig en tid nu och jag vet egentligen inte varför, har ingen större anledning att vara de. För om man tänker efter så har jag allt som man kan önska, egen lägenhet som jag är supernöjd med, gosig katt, en bil som ger mig frihet att kunna ta mig vart jag vill, underara vänner, mamma och pappa som bryr sig om mig, pojkvän, jobb och har klarat alla tentor i skolan. Så varför deppa? jag kan egentligen inte ha det så mycket bättre. Kanske kan det vara för att livet har blivit mer komplicerat sen man tog studenten, nu är man vuxen och har massa ansvar och en massa måsten hela tiden. Förr kunde man ligga i sin säng hela dagarna och kom bara ut när pappa ropade att de va mat och på kvällarna gick man ut för att träffa vännerna. Kanske va inte detta de liv man förväntade sig när man tog studenten men samtidigt va de just såhär jag ville ha de. så varför i helvete frida är du inte lycklig och vaknar med ett leende på läpparna varje morgon? Jag blir förbannad på mig själv.
känns som varje dag ser likadan ut och de va längesen jag gjorde något spontant och riktigt roligt. Jag vill få en kick som gör att man känner att man lever, något som fyller hela mig med lycka och glädje. Jag vill resa bort, kunna vara helt galen och känna att jag inte bryr mig va folk tänker och tycker, bara få leva. vill kunna ligga i sängen och titta ut genom fönstret samtidigt som jag lyssnar på musik och tänka, fyfan va jag älskar mitt liv. Så kände jag massvis med ggr för ett år sen. Men det är mycket som kan förändras under en kort tid, personer som stod mig närmast och som jag spenderade all min tid med har nu bytt plats med andra människor, inte med vilje utan pga flytten bland annat. Min syster kan jag inte ens längre räkna som en syster, har mindre kontakt med henne än en snigel. Är det inte syskon som ska stå vid varandras sida hela livet och finnas däär för en? De va jag som blev sårad så varför i helvete är de du som vänder mig ryggen?
it´s times like these you learn to live again, right?!
Räcker ut tungan åt deppandet och ska från och med nu skärpa till mig :)
Eh vadå? Så nu är inte jag din syster längre?
Om jag ens hade haft tid för att andas så hade jag vatt glad. Detta är den värsta termin i skolan i hela mitt liv plus att jag jobbar. Har aldrig varit så totalt utpumpad och trött nånsin. Så snacka inte om att jag inte är din syster längre, det kommer jag alltid va, vare sig du vill det eller ej.
