Some say Fritz

Hej!
Ja detta går ju framåt med mitt bloggande, eller inte!! :) Problemet är att jag så sällan sitter vid datorn, jobbigt att blogga från mobilen :)

But here i´m :)

Hur som helst så rullar livet på sakta men säkert. Igårkväll kollade jag mig runt i min och min pojkväns lägenhet och kände mig en smula stolt som jag nog inte gjort på väldigt länge. Inte trodde jag att han och jag skulle gå så här långt ihop och tro mig det trodde nog ingen annan heller :) Två mer olika människor får man nog leta efter. Och det ska bli intressant och se hur lång vår reda blir tillsammans, kanske varar den för evigt? :)

Så för er som inte visste det så har jag lämnat min älskade och underbara etta och flyttat till en 3a med min man:)
Är det normalt att det kännas lite sorgligt? Flyttade till min etta när jag var 19, har bott där i 2.5 år och har otroligt många minnen där ifrån. Om jag ska va ärlig tror jag att det var i den lägenheten jag hittade mig själv, växte som person och såg plötsligt allt med helt andra ögon.
Jag bara hoppas att denna lägenheten kommer ge lika många fina minnen som min förra..

Just nu känner jag mig mer vilsen än någonsin..