Some say Fritz

Jag vet, jag är sämst på att uppdatera bloggen. så chansen att nån fortfarande går in på den är nog ganska liten men det är skönt att kunna skriva av sig ändå.

Jag har upptäckt hur falska ens vänner kan vara, jag mår faktiskt illa utav att se/höra hur dem beter sig. Så jäkla mycket skit dem kan slänga på deras andra vänner så börjar man ju undra hur mycket skit dem snackar om mig när inte jag är med. jag blir fan förbannad när jag tänker efter, jag ryser inombords. Jag inser nu hur mycket jag faktiskt saknar alla mina andra vänner som nu inte bor här längre, speciellt agata och amanda men även ni andra också och ni vet vilka  ni är :) De är äkta vänner, vi snackade aldrig skit bakom varandras ryggar, vi blev inte sura om den andra inte hörda av sig på några dagar och vi ställde alltid upp för varandra.
Jag trodde jag hade funnit nya sådana vänner men de visar ju sig att det bara är så om man gör som dem vill. så länge man är dem till lags så är de kanon men akta dig från att ha ett eget liv utan dem eller inte göra som dem säger för då jävlar blir det liv. Men va ska man göra när man upptäcker detta och faktiskt börjar trötta på de ordentligt? I princip alla mina vänner har flyttat här ifrån eller har jag glidit ifrån dem, och dem vännerna man trodde stod en närmast nu visar sitt rätta jag vilket är en sida man inte uppskattar. Dem kan vara superhärliga men deras negativa sida tar överhanden.

äsch nu får jag sluta svamla och gå och tvätta för att sedan hämta upp syrran för lite shopping och present jakt till Mohammad.

saknar er mina vänner, ni vet vilka ni är <3